endastgossar

Alla inlägg den 8 november 2010

Av Gossmor - 8 november 2010 17:57

Ficklamporna sveper över väggarna och fantasierna skenar iväg. Monstren lurar överallt och spöken smyger bakom ryggen. Någon skriker av skräck, medans en annan skräms så gott han kan. Vi har ett spökhus på våran övervåning. Tänk att det är så spännande och mysigt läskigt med mörker. Att man vill lura in sig själv i skrämmande situationer. I bakhuvudet vilar vissheten om att alla kusligheter inte finns på riktigt. En trygghet i allt det läskiga…

ANNONS
Av Gossmor - 8 november 2010 13:30

Sista kossan var mjölkad och kalvarna hade fått sitt.

Wilhelm drog bak bjälken som satt som en låsanordning kring kornas nackar och tog sin långa träkäpp som stod lutad mot väggen.

Korna hade redan börjat röra på sig. De kunde vägen till hagen på egen hand vid det här laget.

Men Klara, som bar bjällran i ett rep runt halsen, var ändå den som högtravande skulle vandra längst fram i täten. Och en ledarko tränger man sig inte förbi, det känner alla konflikträdda kossor till.

Endast drängen, som får visa vägen, har hennes tillåtelse att ta sig förbi.


Wilhelm föser fram kossorna och går efter dem ut på gården.

Han hör hur kalvarnas svaga råmanden svaras av deras mödras betydligt kraftigare stämmor. De låter lite olyckliga över det faktum att de inte får hållas tillsammans.

Men det har Wilhelm sen länge lärt sig att blunda för. Skulle kalvarna gå med sina mammor hade det inte funnits en droppe mjölk till övers för gårdsfolket sen.

Och mjölken var en betydande del av födan, med alla sina varianter i tillredning.


Han leder korna mot baksidan av ladugården och in i den stora inhängnaden längs med den forsande älven. Klara tar kommandot och tar hela flocken med sig ner för att fylla på vätskereserverna.

Efter att ha stängt grinden och reglat fast den ordentligt, vänder Wilhelm om och går tillbaka samma väg han kom.

Han känner hur hungern har börjat suga i hans mage och längtar starkt efter något att äta. Men han måste spänna fast hästarna vid vagnen först, så de kan börja sin resa till marknaden, innan han får möjlighet att stilla kurrandet från magen.


De två helbruna stona kommer genast fram till grinden när deras välbekante vän närmar sig. Deras blanka päls skimrar när de rör sig. Öronen vinklas framåt och de frustar välkomnande. 

Wilhelm lyfter på den slitne huvudbonaden och river handen längs hårbotten, ända nerifrån nacken och fram i pannan.

Värmen gör att det kliar i huden över hela kroppen.

Grinden till hästarna skjuter han upp och börjar sen genast vandra mot platsen där vagnen förvaras. Hästarna följer godtroget efter. Det behövs inga ord dem emellan, de samtalar på en annan nivå.......


Snart står hästarna färdigselade och vagnen hamnar på plats. 

Stona står hela tiden lugnt, och tittar med sina kloka ögon på den visslande drängen som arbetar systematiskt och noggrant. Då och då lägger han ömt handen på mulen, samtidigt som han viskar dem något kärleksfullt.

Att det finns ett starkt band mellan Wilhelm och gårdens djur är uppenbart.


Allt är till sist klart för avfärd och Wilhelm stegar iväg för att meddela husbonden.

Han visslar där han går, tar de få stegen uppför trappan och kliver vant in genom dörren.

Där innanför blir han abrupt och förvånat avstannad i sitt hemvana beteende.

Vid köksbordet sitter en ung flicka med långt mörkt hår i en slarvigt och trassligt uppsatt fläta. Hennes ögon är mörka med en glans han aldrig sett hos någon annan levande varelse förut. 

Hon bär en klädnad som smutsats ner, under vad som måste vara en längre tid, någonstans anas en ton av gult. Håligheter och slitage gör att den knappt ser ut att hålla ihop.


-"Åh, Wilhelm. Är det redo att ge sig av nu?" Magnus tittar snopet upp från sin plats vid bordet. Han slevar snabbt i sig det sista av sin grötportion och reser sig fumligt för att gå.

Agnes går för att hämta påsen med färdkost hon gjorde i ordning innan frukost. Hon räcker den till sin make, som tar den i handen och går förbi drängen ut mot vagnen.

Wilhelm ser sig tveksamt omkring i rummet, innan han följer efter sin husbonde ut på gården.


De två gårdskarlarna arbetar sida vid sida med att stapla vagnen full med alla de otaliga kaninburarna. 

Till sist kan inte Wilhelm vara tyst längre. -"Vem är flickan?", frågar han med så oberörd röst han kan.

-"Jaa du. Säg det......" svarar hans husbonde svävande.

ANNONS

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

   

2014

 

 

2012

 

Följ bloggen

Följ endastgossar med Blogkeen
Följ endastgossar med Bloglovin'

Det tackar jag för !

bloglovin

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Väl värda ett besök

Roliga sidor

Några egna ord

Statistik

Annonseringsplatser

Bloggar av mammor och gravida

RSS

Fler trogna läsare

endastgossar

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se