endastgossar

Alla inlägg under oktober 2012

Av Gossmor - 31 oktober 2012 18:15

Vallhunden ligger bekymmerslöst utslagen som en fårskinnspäls över köksgolvet. Gossmodern traskar istället av och an.
Att ha en halv flock kalvar på vift i höstmörkret är inte något jag är särskilt förtjust över. Men någon gång måste de ju få släppas på lösbete. Om inte annat så för att få känna på det själva.
Och den största risken ligger väl i att de skrämmer slag på någon annan, mer än i att de själva skulle bli rädda. Klädda i de läskiga monsterdräkter som de är.

Att vara en stor goss-skara ger fördelen i tryggheten hos varandra. I år fick de gå fyra stycken. Med en nio-, tio- och tolv-åring fick även snart sjuåriga lillebror göra följe.
Med orden: 'håll ihop!'
För det gör ju en flock. Håller ihop

ANNONS
Av Gossmor - 31 oktober 2012 11:27

Gossmor och små gossar tog en ljuvligt vacker promenad bland nedfallande solstrålar.
Tyvärr var sexåringen inte lika betagen som en annan, och bestämde sig för att skrikandes följa oss på replångt avstånd och skrämma bort allt tänkbart oknytt ur vår väg. Gossmor fick ett rejält pass tålamodsträning. Att försöka ignorera det ena och njuta av det andra kräver sin man. Vill inte säga att jag lyckades fullt ut.

Koncentrerade mig på nödsignaler och visselpipeinkallningar istället. Och det gick desto bättre

ANNONS
Av Gossmor - 31 oktober 2012 08:38


Mitt i tonåren och redan känns livet för stort.

Känner ångesten riva inombords. Paniken flammar.

Med armar bakbundna av tillbakahållenhet står jag på branten.

Maktlös och utan möjlighet att vrida tillvaron rätt, kommer hopplösheten instormande.

Sveper undan den lilla balans jag kämpat för att upprätthålla

och hotar mig till fall.


De starka känslorna av mörker är ohanterbara.

Smärtor inombords går inte att blåsa ut.


Biter mig i armen. Hårt.

Den verkliga känslan av värk tar udden av den ogreppbara ångesten.

Stoppar fingrarna i halsen och njuter av det efterföljande lugnet.

Mattheten kommer som en ljuvlig belöning.

Lutar mig mot väggen och andas ut.

Trött. Så trött.






Av Gossmor - 28 oktober 2012 06:27

Frosten nyper hårt tag i varje grässtrå och varje kvist på mitt hängande pilträd. Det knastrar under mina sulor där jag står och försöker hålla värmen i väntan på att liten tjej ska göra sin morgontoalett.


Inne ligger huset tyst i mörker. Tiden har med sin makt förvirrat dygnet och jag känner mig oviss om vad klockan egentligen är. Mycket mindre än jag önskar inser jag trött.

Med smulig ved trasslar jag in mig i tidningspapper och kämpar med att få liv i en sedan länge svalnad glöd. Pumpar igång elden tills kaminen bränner illande röd. Sitter och trycker i den strålande värmen för att tina min trötta, kalla själ.


En underbar upplevelse bär jag nu inom mig. En upplevelse av lyckliga barn och häpnande ögon.

Att få göra något tillsammans som familj, som skapar imponerande känslor hos oss alla, stärker banden och sammanhållningen bland barnen. Och oss föräldrar.


Med små barn är det inte lätt att komma iväg på liknande sevärdheter, särskilt inte med båda föräldrarna. Oftast har ju jag fått vara hemma med liten ammandes bebis.

Så nu känns det så häftigt att faktiskt kunna göra detta! Nu har vi kommit ett steg högre upp på trappan, som en gammal vän en gång uttryckte det. Vi lämnar sakta bebislivet bakom oss. Med allt vad det innebär, på gott och ont...



Av Gossmor - 27 oktober 2012 17:15

Paleontologen är nöjd.
Och det är vi andra också.
Nu blir det hem till pizza

Av Gossmor - 27 oktober 2012 10:50

Det laddas i det stora blå huset.
Gossarna laddar för upplevelsen utöver det vanliga. Paleontologen vässar dinosauriekunskaperna och bröderna målar drömmande möjliga scener ur jura och kritaperioderna.
Gossmor laddar för att den första avlämningen av valp-passning. Freja och Elvis ska ha barnvakt...
Pirrigt ur alla möjliga vinklar.

Gossfamiljen ska på 'walking with dinosaurs'. Globen here we come

Av Gossmor - 26 oktober 2012 09:56

Solen lyser upp min dag. Mjukar upp mina sinnen.

En ljuvlig kopp kaffe tinar mitt inre och brasan värmer ända ner i min själ.

Det är en kall morgon. Termometern visar ända ner på fyra minus och för en gångs skull behöver jag inte tjafsa kring min önskan att barnen ska sätta på sig de tjocka jackorna. De tar till och med självmant på sig fingervantar.

Tänk att det ska vara så fruktansvärt att råka komma till skolan som den första klädd i vinterjacka. Att det är som ett svaghetstecken att visa sig frusen... Urdumt!






Av Gossmor - 25 oktober 2012 15:21

När man inte är bläckfisk är det bra att kunna låna några extra armar av barnen!
Med en och annan gosses hjälp lyckas jag kanske sakta få kloklippningen till att bli, om möjligt någorlunda, gemytlig. Eller i alla fall acceptabel.
Jag med rufsigt liten flicka i knät och saxen i högsta hugg, och gossen med ett stort lager gott. Jag klipper-gosse matar.

För vill man skapa en känsla av trevnad kring något, är godis en ultimat stämningsförhöjare!
Och hellre för mycket godis (och mindre mat) än rädslor och aggressioner

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

   

2014

 

 

2012

 

Följ bloggen

Följ endastgossar med Blogkeen
Följ endastgossar med Bloglovin'

Det tackar jag för !

bloglovin

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Kategorier

Väl värda ett besök

Roliga sidor

Några egna ord

Statistik

Annonseringsplatser

Bloggar av mammor och gravida

RSS

Fler trogna läsare

endastgossar

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se